Den här tiden på året, i anslutning till internationella kvinnodagen, brukar vi bjuda in till Afternoon tea – en eftermiddag då vi på olika sätt berättar om ämnet människohandel/trafficking. I år kommer vi tyvärr inte att bjuda in till Afternoon tea, men den här veckan vill vi ändå belysa ämnet.

————–

Vi vill gärna tro att trafficking är ett problem som bara finns långt borta, i andra länder, men det finns mycket närmare än så. 2018 bjöd vi in Simon Häggström att föreläsa på Afternoon tea. Simon arbetar som polis specialiserad på människohandel. Han har även skrivit flera böcker i ämnet, både faktaböcker och romaner. Idag delar vi ett av Simons Facebook-inlägg, ett inlägg som beskriver en vanlig dag på jobbet.

Om du vill veta mer följ gärna Simon Häggström på Facebook.

————–

Stockholm. Gång på gång slås jag över hur omfattande sexhandeln är i den här staden. När jag och mina kollegor rullade in mot stationen i morse hade vi hela 13 stycken polisanmälningar att skriva. Under natten grep vi flera män som helt utan några betänkligheter valde att förgripa sig på människor på samhällets botten. Vi satt ner och pratade med kvinnor från Ukraina, Rumänien och Colombia som alla befann sig här och sålde sex för att kunna hjälpa sina familjer. Vi hittade barn som utnyttjades av gärningsmän som köpte deras kroppar. Vi mötte chockade f

öräldrar vars liv vändes upp och ner när polisen knackade på dörren. Allt detta och mer därtill under ett helt vanligt arbetspass.

Trots allt detta är vi fullt medvetna om att vi bara skrapar på ytan. Mörkertalet inom den prostitutionsrelaterade brottsligheten är gigantisk. Helt enkelt eftersom att de personer som drabbas av dessa brott ytterst sällan vänder sig till myndigheter. Detta beror nästan alltid på rädsla, skuld, skam och en låg tilltro till statliga myndigheter. Men även om vi jobbar i motvind så går det faktiskt att effektivt arbeta mot detta elände. Allting handlar om att poliser och socialsekreterare måste finnas på plats där brotten begås. Där och då kan man göra skillnad.

Om några timmar ska vi ut igen och vårt uppdrag för natten kan sammanfattas i en simpel mening: att i så stor utsträckning som möjligt försvåra för dom som utnyttjar kvinnor och barns kroppar.

Arbetet vi utför kanske bara är en droppe i havet, men för den enskilda individen kan mötet med oss vara något man minns resten av sitt liv. Vissa minns oss med glädje. Andra minns oss med sorg. Några minns oss med tacksamhet. En del minns oss med ilska och hat.

(Texten är hämtad från Simon Häggströms Facebook-sida)